Som beskrivits i en studie från 2019 publicerad i Cureus, är dieten med autoimmunprotokoll (AIP) en variant av Paleo-dieten, utformad för att minska tarm- och systeminflammation och modifiera kroppens immunsvar. Paleo-dieten efterliknar maten som äts av våra jägare-samlare som levde under den paleolitiska perioden, inklusive kött, fisk, frukt, grönsaker, nötter och frön (via Mayo Clinic). Omvänt är livsmedel som infördes i den mänskliga kosten med tillkomsten av jordbruket för cirka 10 000 år sedan (t.ex. spannmål, baljväxter, mejeriprodukter) begränsade. AIP-dieten, enligt studien, begränsar ytterligare livsmedel (t.ex. ägg, nötter och frön) som potentiellt kan utlösa inflammation samtidigt som man fokuserar på att äta näringstäta hela livsmedel som grönsaker, frukt, knölar, obearbetat kött och orgelkött.
Autoimmuna sjukdomar kännetecknas av ett felaktigt immunförsvar som av misstag attackerar kroppens egna friska celler och vävnader, rapporterar Dagens Dietist. Autoimmuna sjukdomar är dubbelt så vanliga bland kvinnor än bland män, bland annat celiaki, inflammatorisk tarmsjukdom (IBD), lupus, Sjögrens syndrom, psoriasis, typ 1-diabetes, multipel skleros (MS), reumatoid artrit (RA) och Hashimotos tyreoidit. Även om det förmodligen finns en genetisk komponent till autoimmuna sjukdomar, är kosten också en nyckelfaktor. Bearbetade livsmedel som innehåller mycket kalorier och socker kan främja inflammation och autoimmunitet, medan känslighet för specifika livsmedel (t.ex. nattskugggrönsaker) ytterligare kan utlösa autoimmuna sjukdomar. Forskning tyder på att i synnerhet två autoimmuna sjukdomar - IBD och Hashimotos tyreoidit - förbättras med AIP-dieten via minskad tarminflammation respektive bättre livskvalitet.
Elimineringsfasen
Enligt Medical News Today involverar den första fasen av AIP-dieten strikt eliminering av specifika livsmedel och tillsatser och noggrann övervakning och registrering av eventuella reaktioner eller symtom. Tobak och vissa mediciner, särskilt icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID), bör också undvikas, rapporterar Healthline. NSAID inkluderar ibuprofen, naproxen, diklofenak och högdos aspirin. Dessa begränsade livsmedel, tillsatser och mediciner misstänks utlösa en immunreaktion, tarminflammation eller dysbios (obalans i tarmfloran). De flesta människor håller sig till eliminationsfasen i en till tre månader eller tills det finns en tydlig minskning av symtomen. Hos vissa individer kan symtomförbättring uppstå tidigare, även inom mindre än en månad efter att dieten påbörjats.
Tillsammans med eliminering av misstänkta livsmedel och kemikalier inkluderar rekommendationer från en studie från 2017 i tidskriften Inflammatory Bowel Diseases konsumtion av färska, näringstäta livsmedel, obearbetat kött, fermenterad mat och benbuljong. Stresshantering, sömnhygien, träning och andra livsstilsförbättringar rekommenderas också.
Mat att undvika på AIP-dieten
Som rapporterats av WebMD är många av de livsmedel som bör undvikas på AIP-dieten annars hälsosamma livsmedel som spannmål, baljväxter, nötter, frön, mejeriprodukter och ägg. Å andra sidan är det en klok strategi att ta bort bearbetade livsmedel, konstgjorda sötningsmedel och vissa vegetabiliska oljor från kosten oavsett AIP-dieten. Konserverad eller torkad frukt, choklad, tapioka och olika örter som senapsfrön, korianderfrön och bockhornsklöver är också förbjudna.
Enligt Medical News Today är grönsaker i nattljusfamiljen (inklusive potatis, tomater, paprika och aubergine) inte tillåtna på AIP-dieten. Intressant nog, enligt Arthritis Foundation, hävdar vissa människor att det kemiska solaninet som finns i nattskärmar förvärrar deras artritsmärta; dock saknas vetenskapliga bevis.
Utöver de tidigare nämnda matarna måste populära avlat, inklusive kaffe och alkohol, samt livsmedelstillsatser som raffinerat socker förbigås när man följer AIP-dieten (via Medical News Today).
Mat att äta på AIP-dieten
Enligt Medical News Today bör kärnan i AIP-dieten vara hela livsmedel som är fria från tillsatser och tillsatt socker, inklusive magert kött, lever, skaldjur som är rikligt med omega-3-fettsyror, alla grönsaker (med undantag för nattljus), och små mängder frukt.
Fermenterad mat som kokosyoghurt, kefir, kimchi, kombucha och surkål rekommenderas enligt WebMD. Acceptabla oljor och fetter inkluderar avokadoolja, kokosnötsolja, ghee, olivolja och ister. Vinäger kan fortfarande användas för att balansera oljor till sallader. I stället för vetemjöl kan pilrots- och kokosmjöl användas för att göra olika bröd och brödprodukter. Örter som ingefära, gurkmeja, basilika, timjan, salvia, oregano, rosmarin, mynta och kanel kan användas för att piffa upp saker och ting.
Tillåtna drycker inkluderar örtte och kokosmjölk; benbuljong uppmuntras också (via Dagens Dietist). Till efterrätt passar sockerfritt gelatin bra med AIP-dieten (per WebMD).
Återintroduktionsfasen
Som beskrivs av Healthline kan livsmedel börja återinföras så snart symtomlindring har uppnåtts som ett resultat av elimineringsfasen. Syftet med återintroduktionsfasen är att identifiera de specifika livsmedel eller tillsatser som framkallar ett återkommande symptom. De eliminerade livsmedel bör återinföras långsamt, ett livsmedel i taget, så att eventuell reaktion tydligt noteras. För att upptäcka eventuella fördröjda reaktioner är det viktigt med ett tillräckligt tidsintervall (5 till 7 dagar) mellan varje återinföring av livsmedel. Livsmedel som utlöser symtomutbrott bör undvikas på lång sikt, medan icke-reaktiva livsmedel kan föras tillbaka till kosten. Periodvis kan återinförandet av ett reaktivt livsmedel upprepas eftersom toleransen mot livsmedel kan förbättras (eller förvärras) vid ett senare tillfälle.
En persons välbefinnande och hälsotillstånd är en annan viktig faktor som bör tas upp när man återinför livsmedel. Ovanligt påfrestande omständigheter orsakade av dålig sömn, intensiv träning eller infektion kan utlösa inflammation och påverka mattoleransen, vilket kan leda till snedvridning av resultaten. Särskild hänsyn bör också tas till återinförandet av mejeriprodukter. Mejeriprodukter med mycket låg laktos som hårda, lagrade ostar eller laktosfri mjölk rekommenderas för testning för att kunna skilja mellan laktosintolerans och reaktioner på mejeriprotein i sig.
U.S. News &World Report föreslår att man börjar återinföra fasen med livsmedel som traditionellt är mindre reaktiva, såsom äggula, baljväxter och bär. Livsmedel som historiskt sett är mer allergiframkallande (t.ex. äggvita, nötter och frön) bör testas senare.
AIP-dieten och inflammation
Enligt en studie från 2017 i Frontiers in Immunology spelar en läckande tarm en roll i utvecklingen av autoimmun sjukdom. En läckande tarm kännetecknas av en ökad permeabilitet av tarmslemhinnan, vilket tillåter inträde av miljöfaktorer (i detta fall matpartiklar) i kroppen. När ofullständigt bearbetade livsmedel läcker genom tarmbarriären och kommer in i kroppen, kan de misstas som främmande ämnen av immunsystemet, vilket framkallar ett inflammatoriskt immunsvar.
Hos personer som är genetiskt predisponerade kan en läckande tarm och tillhörande inflammation bidra till utvecklingen eller förvärringen av autoimmun sjukdom. En frisk tarmmikrobiota är viktig för att upprätthålla integriteten hos tarmbarriären och förhindra läckande tarm och inflammation. Elimineringsdieter som AIP-dieten verkar delvis genom att minska överväxten av proinflammatoriska bakterier i tarmen, och främjar därigenom en balanserad tarmmikrobiota (enligt en studie från 2019 i tidskriften Crohn's and Colitis 360).
I en studie publicerad i en 2017-upplaga av Inflammatory Bowel Diseases visades AIP-dieten minska tarminflammation samt förbättra utseendet på tarmslemhinnan hos patienter med Crohns sjukdom och ulcerös kolit. Enligt forskning förbättrar AIP-dieten inte bara inflammation lokaliserad till tarmen, utan också systemisk inflammation. Blodnivåer av C-reaktivt protein eller CRP (en viktig markör för systemisk inflammation) reducerades signifikant med 29 % hos patienter med autoimmun tyreoidit, vilket rapporterades i en studie från 2019 i tidskriften Cureus.
AIP-dieten och inflammatorisk tarmsjukdom
En av de mest undersökta tillämpningarna av AIP-dieten är vid behandling av inflammatorisk tarmsjukdom (IBD), som inkluderar Crohns sjukdom och ulcerös kolit. I en studie publicerad i en 2017-upplaga av Inflammatory Bowel Diseases, genomgick 15 IBD-patienter som hade sjukdomen i genomsnitt 19 år elimineringsfasen av AIP-dieten i sex veckor och fortsatte att undvika mat i ytterligare fem veckor. AIP-dieten användes som en komplementär terapi till medicinsk behandling; nästan hälften av deltagarna fick biologisk terapi. Anmärkningsvärt nog, vid vecka 6, uppnådde 73 % av patienterna klinisk remission och bibehöll klinisk remission under de efterföljande fem veckorna. Dessa imponerande fynd är i nivå med de flesta läkemedelsbehandlingar för IBD.
I en uppföljningsanalys publicerad i en 2019 års upplaga av Crohns och Colitis 360, identifierades förändringar i genuttryck som inducerades av AIP-dieten hos en liten undergrupp av patienter med ulcerös kolit. Dessa observerades i totalt 324 gener, av vilka några var associerade med minskad inflammation i tarmslemhinnan (slemhinnan) och minskad oxidativ stress (skador på fria radikaler på DNA, proteiner och fetter). Andra modifierade gener var kopplade till läkning av slemhinnan som involverade syntes av proteiner och fettsyror, samt DNA-reparation.
Förutom klinisk remission har avsevärt förbättrad livskvalitet även uppnåtts hos IBD-patienter genom kostmodifiering via AIP-dieten (enligt en studie från 2019 i Crohns och Colit 360).
Hur AIP-dieten påverkar Hashimotos tyreoidit
Enligt en studie från 2020 i Annals of Agricultural and Environmental Medicine kräver Hashimotos tyreoidit – en autoimmun sjukdom där immunsystemet attackerar sköldkörteln och orsakar låg sköldkörtelfunktion – eliminering av potentiellt skadliga matantigener (ämnen som utlöser ett immunsvar) . Gluten (proteinet i vete, råg och korn) är särskilt viktigt, eftersom det finns ett starkt samband mellan autoimmun tyreoidit och celiaki (en autoimmun sjukdom som utlöses av gluten). Denna association är relaterad till korsreaktivitet hos immunsystemet orsakad av strukturella likheter mellan gliadin (en komponent av gluten) och specifika sköldkörtelproteiner.
Med andra ord, hos personer med båda tillstånden kan antikroppar mot gluten attackera och skada sköldkörteln också. Prevalensen av celiaki bland personer med Hashimotos sköldkörtelsjukdom är upp till tio gånger större än den allmänna befolkningen. Faktum är att personer med autoimmun sköldkörtelsjukdom bör screenas för celiaki.
Även om gluten är förbjudet på AIP-dieten, finns det några bevis för att AIP-dieten som helhet förbättrar Hashimotos tyreoidit? En studie i en 2019 års upplaga av Cureus rapporterade betydande förbättring av hälsorelaterad livskvalitet hos kvinnor med Hashimotos tyreoidit efter att ha följt AIP-dieten i 10 veckor. Det fanns inga signifikanta förändringar i mått på sköldkörtelfunktion; Ändå orsakade AIP-dieten en kraftig förbättring av kliniska symtom, såväl som signifikant minskad systemisk inflammation hos studiedeltagarna med autoimmun sköldkörtelsjukdom.
AIP-dieten och diabetes
AIP-dieten är mycket lik Paleo-dieten. I själva verket, enligt WebMD, kallas AIP-dieten alternativt som den autoimmuna paleodieten. I en kontrollerad studie från 2015 i European Journal of Clinical Nutrition randomiserades personer med typ 2-diabetes till att äta antingen en Paleo-diet eller en standarddiet baserad på rekommendationer från American Diabetes Association (ADA) under 21 dagar. Paleo-dieten bestod av kött, fisk, fågel, ägg, frukt, grönsaker, nötter, potatis, rapsolja, majonnäs och honung; tillsatt salt, spannmål, baljväxter och mejeriprodukter exkluderades. ADA-dieten inkluderade lågfetthaltiga mejeriprodukter, fullkorn, baljväxter och salt med måtta. Jämfört med personer på ADA-dieten upplevde individer på Paleo-dieten större fördelar med glukoskontroll (t.ex. lägre fasteblodsocker) och på lipidprofiler (t.ex. serumkolesterol och triglycerider). Dessutom var signifikanta förbättringar av insulinkänsligheten hos de mest insulinresistenta deltagarna endast associerade med konsumtion av Paleo-dieten.
Paleo-dieten har också visat sig förbättra riskfaktorer förknippade med utvecklingen av typ 2-diabetes. I en studie i en 2009 års upplaga av European Journal of Clinical Nutrition, förbättrade korttidskonsumtion av en Paleo-diet avsevärt glukostolerans och insulinkänslighet hos friska frivilliga utan diabetes. Dessa fördelar uppnåddes utan viktminskning.
Eftersom AIP-dieten är mer restriktiv än Paleo-dieten är det rimligt att anta att AIP-dieten skulle ha liknande fördelar i både förebyggande och hantering av typ 2-diabetes.
Finns det hälsorisker förknippade med AIP-dieten?
På grund av de många matbegränsningarna på AIP-dieten kan en person löpa risk för social isolering, rapporterar Healthline. Sociala situationer som att äta på restauranger eller äta på middagsbjudningar utgör en svår utmaning för människor som följer kostens elimineringsfas. Detta gäller särskilt för dem som är kvar på elimineringsfasen under en längre period. Till exempel kan vissa människor må så mycket bättre i den begränsade fasen att de hoppar över återintroduktionsfasen.
Men bortsett från social isolering kan långvarig efterlevnad av en sådan begränsad kost leda till näringsbrister och kan undergräva den allmänna hälsan. Enligt U.S. News &World Report kan undvikandet av hela livsmedelsgrupper resultera i underskott av viktiga vitaminer som vitamin B och D, såväl som viktiga mineraler som kalcium. Dessutom kan kostintaget av hjärthälsosamma fibrer saknas utan konsumtion av fullkorn. I slutändan är det ytterst viktigt att ta med icke-reaktiv mat tillbaka till kosten via återintroduktionsfasen.
Fördelar med AIP-dieten
Som den är designad för att göra, kan AIP-dieten hjälpa till att förbättra symtomen och hantera flare-ups hos personer med autoimmun sjukdom, enligt WebMD. En extra bonus med AIP-dieten är viktminskning, om så önskas. Elimineringen av raffinerat socker och mycket bearbetade, kaloririka livsmedel bidrar verkligen till att förlora oönskat kroppsfett.
Som noterats av U.S. News &World Report, begränsar AIP-dieten inte högkvalitativ proteinmat som kött och skaldjur, inte heller begränsar den fiberrika frukter och grönsaker (förutom nattskygg). Kvalitetsprotein och kostfiber är viktiga för mättnad genom att ge den fulla känslan efter måltider. Större mättnad efter måltider leder till mindre mellanmål på kolhydrater och mer viktminskning. Smaken äventyras inte på AIP-dieten, eftersom salt är tillåtet. Himalaya rosa salt, keltiskt havssalt och andra oraffinerade salter föredras framför bordssalt.
Slutligen finns olika resurser som ger användbara tips och information om AIP-dieten lätt tillgängliga. Matguider för att ta bort och återinföra mat, måltidsplaner och recept som är AIP-vänliga och till och med livsstils- och träningsförslag finns på olika webbplatser som vänder sig till Paleo-entusiaster eller personer med autoimmun sjukdom. AIP-kokböcker, antingen i tryckt eller elektronisk form, är också tillgängliga.
Andra effekter av AIP-dieten
Sammantaget är AIP-dieten ganska krävande, rapporterar U.S. News &World Report. Att undvika vanliga livsmedel som bröd och otaliga brödprodukter (t.ex. kex, pannkakor, bagels, kex, etc.) samt mjölk, ost, yoghurt och andra mejeriprodukter kan vara utmanande. Att anpassa sig till ny ersättningsmat kan också vara svårt. Att planera menyer, shoppa och laga mat kan ta orimligt lång tid. Att återinföra livsmedel kan också vara betungande. Att korrelera tecken eller symptom med varje mat som testas kräver mycket noggrann uppmärksamhet på detaljer. Att äta ute på restauranger kan också vara stressigt; det är viktigt att vara mycket observant när du beställer, särskilt med livsmedel som kan innehålla gluten eller mejeriprodukter.
Om elimineringsfasen pågår för länge, noterar WebMD, kan tillräckligt intag av vissa viktiga näringsämnen äventyras. Fullkorn och mejeriprodukter är viktiga källor till fiber respektive kalcium. Bland flera fördelar är kostfiber förknippade med hälsosam tarmfunktion och måttliga blodnivåer av glukos och kolesterol. Mejeri är den bästa källan till biotillgängligt kalcium som behövs för att stödja benhälsan. Alternativa matkällor av dessa potentiellt bristfälliga näringsämnen bör inkluderas i AIP-dieten, förutsatt att de är tillåtna.
